12
Jag är ensam hemma och helt plötsligt faller en lust att skapa över mig. Jag vill kasta fram papper och pennor, penslar, svampar,akvareller, oljor, vatten och allt som möjligen kan tänkas behövas. Och så vill jag sitta. Ingen får störa min bubbla och jag vill vara i den föralltid. Hur kunde jag, som verkligen älskade att måla, bara sluta med det? Under mina tre gymnasieår ägnade jag knappt ett ögonblick till att faktiskt ta mig tiden till det här. Jag skulle så gärna vilja gå på kyrkerud nu när jag ändå bor här i Årjäng. Jag vet dock att jag inte har möjligheten för jag måste jobba och tjäna pengar inför resan. Funderar dock på att sluta ett avtal med mig själv! Att en gång i veckan sitta ner, verkligen ge mig själv tiden, och bara måla. Det behöver inte bli bra, inte alls, men jag ska göra någonting och jag ska hitta min stil. jag vill inte göra några trötta jävla fruktkorgar! Jag vill kladda och testa, se vad som händer. Prova hur mycket pappret verkligen tål. Kanske kan jag någon gång hänga upp ett alster och vara riktigt otroligt jävla nöjd över det.
Någonting annat som bara försvann ur mitt liv var böcker? Under det här året har jag knappt öppnat en bok utanför skolan! Jag har kunnat läsa mellan 30-50 stycken på ett år, nu har jag knappt läst en. Och så ikväll, bara sådär, har jag plöjt igenom 2/3 av en bok bara för att jag vet att jag kan. Och det var härligt! Helt fantastiskt faktiskt!
Nu ska jag avsluta det här och börja med det hela inlägget handlat om - min kreativitet!