Text text text
Allt är urplockat. Sitter på en kudde i ett tomt rum och lyssnar på musik. Mitt rum i Årjäng är rensat för imorgon åker vi till Karlstad och då ska vi även tömma lägenheten. Den lägenhet som jag kallat mitt hem och som jag upplevt så ofattbart mycket i. Den ytan jag har levt på i tre år, sedan jag var femon, ska bli någon annans och mina tillhörigheter ska samsas om en plats om tio kvadratmeter och i förråd. Det känns faktiskt väldigt sorgligt.
Om ett knappt år åker jag och Sofia iväg också. Först mot USA, coast to coast, och därefter lite Sydamerika och Asien. Förhoppningsvis får vi möjlighet att volontärarbeta någon månad också. Det känns så sjukt! Befriande och skrämmande på samma gång men om ett år befinner jag mig inte i Sverige längre. Samtidigt är det en ganska utmattande känsla att förstå att jag kommer vara kvar i Årjäng ETT ÅR till. Vill bara boka första destinationen så att jag faktiskt kan ha ett datum, veta en exakt tidpunkt då vi ger oss av. Får samtidigt använda mig av det här året till att komma igång ordentligt med träning och bygga upp min kropp så den är stark inför en resa. Mitt immunförsvar behöver verkligen stärkas om jag ska iväg till i-länder med massor av bakterier. Så träning och hälsa är nästan ett krav! Speciellt om jag ska iväg med Sofia, värsta träningsnarkomanen, haha.
Drömmer så mycket. Ser också fram emot att få en egen lägenhet igen. Att resa ska bli fantastiskt och jag tror det är nödvändigt för mig att jag får upptäcka andra kulturer och att få fokusera helt på mig själv ett tag. Ändå ser jag fram emot att få ett fast jobb och att äga en lägenhet, inreda den hur jag vill och att få bli vuxen på riktigt. Inte ha det lortigt överallt och leva i ett stök.