blogg av lisa. - en massa saker men det handlar ändå om han

en massa saker men det handlar ändå om han

Long time no see - som man brukar säga. Ledig idag, känns helt underbart! Har planer att äta god frukost, träna, diska (!!!) och studera fram tills Saga kommer hit efter att hon har dansat vid niotiden. Därefter drar vi på tjärnfest och hänger med, förhoppningsvis, skönt folk.

Men något fint som skett i livet är ju att jag fått mina löparskor aka sneakers för nån vecka sedan och jag mer eller mindre bor i dem. Tycker om dem väldans och de lyfter upp en basic outfit så så såå mycket.

Annars har jag lyckats få jobb (kind of X2 dessutom). Ska jobba under sommaren och även lite helger på ett ålderdomshem i Årjäng och så ringde en kille från ett annat företag där de tar hand om människor med lite mer psykiska problem och ville ha mig med i teamet. Jag sa såklart att jag redan hade jobb men att jag gärna jobbade där några få veckor ändå och att jag även var intresserad av lite helgjobb om det var så. Han ringde dock tillbaka lite senare och sa att de tyvärr inte fick anställa någon under 18 år (vilket tydligt stod i mina papper, men deras misstag) men att jag gärna kunde ringa han närmare bestämt på artonårsdagen och att jag då kunde bli garanterad jobb för de ville verkligen ha mig. Sa tack och bock och lovade att ringa. Så det var ju lite kul, bli lovad jobb lagom till att man tar studenten och slippa traska in i den där arbetslösheten alla snackar om.

Och så kom igår. Jag orkade inte ta tag i livet ännu en dag utan la mig till ro i min säng och stannade där. Efter skolan alltså. Hade utvecklingssamtal som gick bra, och sen slutade det. Saga kom förbi, vi låg på varsin ände och gjorde ingenting. Sen drog hon till han, den där killen hon är rätt så förtjust i och som ganska uppenbart är ganska nertjusad i henne också. Men vi nämner inga namn, det blir mer mysteriskt på det viset. Och jag gick ut i mörkret, rökte lite och lyssnade på Samy Deluxe, som tysken rekommenderade. Åh vad jag gillade honom, tysken. Och så började han skriva till mig. Igår. Och vi skrev en stund, lekte lite svåra i varandras närvaro och jag saknar honom så. Kan det vara så, att han är min första riktiga kärlek..? Jag har inte lyckats glömma honom på nästan ett år och så hörs vi inte av på väldigt länge, ett sms och jag är tillbaka på ruta ett. Kanske..? Det var fint iallafall och det var det. Jag kunde sova.