blogg av lisa.

Kan inte fokusera på  n å g o n t i n g  a n n a t  än att jag vill tillbaka nu nu nu. Tillbaka till Taizé! Träffade så underbara människor där, människor som blivit mina bästa vänner. Det är helt sjukt hur det kan bli så efter bara en vecka. Och även om jag inte tänkt att jag skulle tillbaka nästa år så måste jag det nu. Jag bara måste. Går under annars, har gråtit så mycket, andnöd. Mina rumskompisar var de bästa någonsin, och deras vänner minst lika bra. Vi satt där på golvet, skrattade, skålade, gjorde saker man inte ska göra på ett kloster. Men vi gjorde det. 

 

Trostpreis. När vi sa farväl och skreksjöng låten innan jag satte mig i bussen, de vinkade av mig, grät mig till sömns. Lovat F att vi skulle se på soluppgången nästa år, han ville göra det detta året men jag var för trött. Det skulle varit så mysigt. Har srivit så mycket med dem alla sen jag kom hem. Kanske speciellt med honom. Så förvirrad. De alla frågar mig på olika vis om jag gillar honom och jag har verkligen inte tänkt på det innan men jag börjar undra när de frågar mig. Om han kanske sagt något till dem... Jag vet inte. Och jag vet inte. Tror inte att jag gillar honom på det viset, men ändå gör jag det. Han gör mig glad, det göt de alla, men jag vill liksom se på soluppgången med honom. 

 

Räknar ner dagarna. Han gör detsamma. Vill åka och hälsa på, det vore så vackert. Kanske till hösten men jag vet inte. Får lägga undan pengar efter sommaren och försöka få ihop till en resa. 

 

Pajade mobilen och alla bilder är borta. Så himla ledsen, tog för första gången många bilder och allt rann ut i asfalten där vid frukoststoppet i tyskland någonstans. Försvann bland lastbilar och avgaser. Får lämna in den på lagning och bara hoppas. Hoppas att något kanske kan vara kvar på något mirakulöst vis. 

 

<><><>

 

Jag och pappa bokade resa till Spanien igår. Till Mallorca. Vi åker den elfte augusti och är borta åtta dagar. Det ska bli så himla kul. Dricka lite vin, sola, bada, gå på marknader och njuta av att vara på semester. Fast att jag nyss kom hem så känner jag att jag inte vill återgå till verkligheten riktigt än. Är sjuk för tillfället, skulle tro att jag har bihåleinflammation eller nåt, och dessutom är min röst i princip helt borta. Och det känns faktiskt lite skönt, ha tid att tänka liksom.